"Jag studerar fysiologi på california" eller, ja nu skriver jag ju här men meningen med att gå hit var att studera fysiologi. Och jag har kommigt ganska långt faktiskt. Den kunskap jag så här långt har lyckats trycka in i min skalle behandlar syra-bas balasen i kroppen, vad blodet är uppbyggt av(vi tjuvstartade med det i histologin förra terminen men nu har de gått in på lite mer detaljer), hur koaguleringen fungerar, alla kroppsvätskor och vad de innehåller generellt samt blodgrupper på olika djur och människor.

Det sist nämnda är ytterligare bidragande orsak till min stora förundran över mänsklighetens framgångsrika produktion. Det är lite som med koalabjörnar, som lever enkom på eucalyptus(som är giftigt, för koalabjörnar också) och tappar all päls som gamla och trillar ner från träden. Helt enkelt, det finns måndags exemplar i naturens konstruktioner också. Vårt reproduktions system är ett sånt. Vi läste som bekant embryologi förra terminen där vi fick lära oss en massa nyttigt men kanske framför allt att om någon lyckades bli gravid så var det ett mirakel (ok, det var vår egen slutsats) men nu har vi ju fortsatt våra studier och förra veckan fick vi lära oss att om mor och barn har olika typer av blodgruppen Rhesus (Rh) så kommer blodet med Rh+ försöka döda alla blod kroppar som saknar Rh. Hästa och kossor är inte bättre dem, fast där kommer den moderliga ondskan med mjölken istället. "jag har lyckats föra mina gener vidare, får se om de klarar sig utan syretransporterande celler!!" Bra tänkt där....

Vi som klarade oss ska vara väldigt glada över att vara här!

Tejföl är en gräddfils liknande produkt, fetare än gräddfil och magrare än cream frais. Hur har vi kunnat leva i Sverige utan tejföl undrar jag, för man kan ha det till allt:

blanda med något trevligt sambal oelek/dijonsenap/wasabi/ currypasta och vips har du pasta sås, eller sås till vad du nu äter.
ha på rostad macka med salt och peppar
skär äpplen i stavar och doppa i kanelsmaksatt tejföl
ha i grytor i stället för grädde

Men det är klart de har inga temlor i Unger och de lever ju fortarande, måste vara tejfölens förtjänst.

På måndag händer allt samtidigt , förstår inte varför händelser inte kan sprida ut sig lite bättre men det är väl lagen om allts jävlighet som vill känna sig lite viktigt.

Det är som bekant 4 dagar till måndag, 4 är ett bra nummer om man inte vet vad man ska svara i anatomin fick vi lära oss i tisdags av vår dissektions assistent men utanför nördramarna och just i detta tilfället ett tal som väcker två känslor hos mig, panik och glädje. För er som inte provat att kombinera dessa två förut så rekomederar jag starkt att låta bli. Panik är ju så att säga mot min religion men när man har 4 dagar kvar till sin första fysiologi midterm så får man ha panik, även om jag försöker se på det som "jag skriver den första och ser om jag ska skjuta mig på engång eller skriva de resternade 3 midtermesen först och sen skjuta mig" Javisst, vi har 4 midterms i fysiologi.

Men det är också 4 evighets långa dagar kvar till Myran och Björn kommer hit och lyser upp min tillvaro! Längtar efter att få visa Myran ett Budapest som inte konkurerar ut "4 nyanser av brunt" med  "12 nyanser av grått" som hon så fyndigt kläckte ur sig sist hon var här. Det ska också bli uppfriskande med lite nytt blod i min annars lätt inavlade vänskapskrets och såklart någon som kan vara barnvakt åt myran när jag går i skolan, jag är inte rädd för vad som händer med Myran om man släpper ut henne på gatorna här, jag fruktar mer vad som händer med mitt älskade Budapest... Tur att det finns vänliga främlingar som man kan lämna bort sina syskon till!

När jag gick på gymnasiet var första frågan "hur lång lunch har vi?" när man fick sitt nya schema. Nu är frågan, har vi lunch? Svaret är tyvärr nej. Men det är ingen sport att gå på föreläsningar om man har en normal blodsocker nivå.  Men folk har börjat lära sig, på måndagar och tisdagar består häften av packningen av mat. Men man måste tydligen äta flera gånger om dagen för när man kommer hem är man hungrig som en varg och alla planer om att göra matlåda till dagen efter när man börjar laga mat krossas sekunden man börjar äta.

I går vaknade jag, inte. Min kropp har tydligen bestämt sig för att på empiriskväg få mig att förstå hur vårt immunsystem fungerar. Ok, jag har valt en inte allt för dålig tid att bli förkyld på, det enda jag missade var 2 föreläsningar, en i kemi och en i botanik, ska tacka någonslags gud för att det inte var en måndag eller tisdag.

Idag var planen att skriva 15 topics i fysiologi, eftersom vi har vår första midterm nästa måndag. Men det tar bevisligen lite längre tid att skriva vettiga saker på ett papper när hjärnan blivit utbytt mot en geléliknande substans som försöker ta sig ut genom näsan. Men skam den som ger sig!

I torsdags hade jag min första fysiologilabb, jag fick ta blodprov på en kanin och lyckades på något märkligt sätt få 8 poäng på provet man måste skriva för att få labben godkänd, vilket innebär att jag har fått ett extra poäng på min slutprov :D Många bäckar små, förhoppningvis klarar jag att göra likadant på de 4 resterande labbarna så kanske jag kan klara mig från att läsa den här kursen en gång till.

Det blir tyvärr en ganska enformig rapportering, mycket den här terminen är fysiologi men jag kommer snart få panik över kemin och anatomin så då får ni stå ut med trefaldigt klagande istället för enformigt klagande:) Men ni läser ju mitt bladder frivilligt så vad vet jag ni kanske uppskattar att få en inblick i min enfaldiga värld.

Min blogg fyller tydligen något slags syfte! Efter som denna nyhet nådde mig först idag så dedikeras här med inlägget till Elin, som hade frågor om hur det är att vara här, i paprikornas förlovade land. Tyvärr så syns inte din mail i kommentaren( tekniskt begåvade människor hånar mig säkert nu men jag vet inte var det skulle synas i så fall), så jag hoppas att du läser det här!

I min klass så har 50% av studenterna hund eller rättare sagt fosterhund, ofta från Budadog som jobbar med att adpotera bort hundar från hundgårdar i Budapest. Det går, men personligen så tycker jag att det är en dålig idé. Tyvärr så får man offra ganska mycket för sina studier här. Det är inte överdrivet svåra studier, men man ska komma ihåg vad man gett sig in på. Jag brukar skämtsamt säga att jag aldrig skulle gjort det här om någon tvingat mig, och det stämmer nog.

Mitt schema i år ser ut som följer (så du kan dömma själv)
Måndag: 6 föreläsningar (15 min mellan varje timme) från 12 till 18
Tisadag: labbar och föreläsningar med 15 min mellan varje från 10 till 18
Onsdag: föreläsning från 12 till 16( + en valbar kurs som går till 18.30)
Torsdag: föreläsning och labbar från 8 till 12, varannan vecka labb från 16.45 till 19
Fredag: Föreläsningar från 8 till 14 ( med 1 timmes lunch)

Inför alla föreläsningar och speciellt labbar måste du vara förberedd. De första två åren ser ut så här, jag klarade mig fint förra trminen, så nu har jag bara 3 kvar, och tiden flyger iväg, vi må läsa mycket men det är väldigt intressant. När man är godkänd på allt från år 1 och 2 så börjar man gå skift i klinikerna parallelt med sina studier, som då är mer knutna till diagnostik och annat mer "veterinärit". Men låt inte det här skrämma dig, vill du bli veterinär så är vår skola en av de bästa i världen!  Kan tillägga att jag stormtrivs! (om det inte framgått innan:P) Man vänjer sig snabbt vid den raska studietakten:)


Hoppas du fick några svar, annars får du fråga mera saker så ska jag försöka svara!

Vår student pud Equus var ju nerlagd under examensperioden och jul, ett mycket argt brev från vår Dean anonserade att det inte skul etilåtas några sådan aktiviter på vårt campus i fortsättningen eftersom det varit allt för vilt när gästerna lämnat tilställningarna. Han ombestämde sig, precis som alla 2 års studenter hävdade att han skulle göra. De hotar tydlgien med att stänga igen för gott någon gång om året. 

Igår var det semster opening party, jag var inte där. Vilket visade sig vara ett mycket klokt beslut i dag, kemi kl 8 sätter guld kant på tillvaron om man är lite trött och har ont i håret. Vi var ca 25 pers där, och samma tappra skara på botaniken som började kl 12, och så kom några eftersläntrare till vår chemistry planary i tron om att det bara var försäljning av gällande labbmanual och kompendium från föreläsningarna. Tji fick dem , bokförsäljningen följdes nämligen av 2 timmar föreläsning om hur man separerar olika organiska kemikalier från varandra. Mitt i den föreläsningen fick jag ett sms från carro, hon hade försovigt sig lite grann... Hon hade som vi säger kommit hem "Piaf o´clock"  och vaknat där efter.

Men ikväll är det partyparty, jag ska hem till Gabriella som jag bodde tillsammans med i Frankrike. Ska bli kul att se Budapest by night guidad av en urinvånare.

Som mina nära och kära vet så är det här med att spendera pengar inte något jag är speciellt förtjust i. Dette leder till ett extremt underskott av hela kläder som passar och som har någon av sin orginal form kvar lite då och då. Vanligtvis så har någon av mina vänner(Myran)  sagt ifrån när jag sett allt för jävlig ut och tagit med mig på tvångs-shopping, för er som inte är bekanta med termen så innebär den följande:

Linnea släpas iväg till olika affärer och kläs i olika saker (vara hälften hon inte vet namnet på eller på vilken kroppsdel de ska bäras) av en vänlig själ som tycker om kläder, Linnea går in och ut ur provrummet och får olika glada eller besvikna tillrop av kamrat, kamrat sorterar ut saker Linnea ska köpa och bär bort resten.

Sen går Linnea hem och gråter och dricker en jättestor hink med kaffe och tittar på översikten för sitt konto i flera timmar.

Den här gången var det Marie som var tortyrchef eftersom Myran inte är här, hon valde ut följande plagg:

Ett par jeans
Två randiga tröjor
En klänning
En skarf
En cardigan (tror att den hette så, svart tröja)
En liten handväska (man ska tydligen inte ha med sig trosspackning alltid)

Ja, jag mådde fysiskt illa när jag betalade. På riktigt.
Men nu behöver jag inte handla mer på väldigt, väldigt länge.

Vi smällde igång vår andra termin med 6 timmar föreläsningar på raken, med 15 min rast mellan varje. Älskar måndagar redan...

Första 2 timmarna spenderades med hattmakaren i alice i underlandet, han pratade mest om sitt förakt mot kemiinstutionen som bor i samma hus men också en del om fysiologi och sin 1.93 m långe och 100 Kg tunge vän utan kroppsfett med panikattacker som liknar hjärtattack. Sen fortsatte vi med anatomi i 4 timmar, först med Prof. Hájos (85 år, 2 meter lång och glasögon tjocka som botten på en cola flaska) som precis som vanligt ritar sina figurer med bägge händerna samtidigt och pratar mer om den gamla goda tiden (oftas rommariket) än om organ och muskler. Lyckligtvis var de två sista timmarna anatomi med Dr. Gerics som är en av de bästa lärarna på skolan och dagen till ära på gott humör.

Igår hade vi dissektion och eftersom vi just nu läser om hjärtat och cirkulationsvägarna ( alla vener och artärer) så blev det kanske lite väl många ordvitsar om brustna hjärtan och hjärtekrossare kopplat till alla hjärtans dag. Det blev inte bättre av alla norskianer är på skidresa med ANSA (1/2 klassen är borta) vilket gjorde stämningen i salen nästan väl lättsam men man ska inte ta det så allvarligt hela tiden! 

Känns skönt att vara tillbaka, tror att den här terminen kommer bli mycket intressant och sjukt jobbig men det finns ju inget gott som inte har något ont med sig....