Mygg

Hemma är mygg mygg, här är mygg flygande kalvar med histamin droppande snablar som lämnar hål i de stackars invånarna. Många av mina vänner här har ju fosterhundar från ett projekt som heter Budadogs, om man adopeterar en sådan hund( som är frisk och kry) blir den per automatik blodgivar hund. Folk tänker oftas inte på att vanliga sjukhus behöver blod så varför i helafridens namn skulle en veterinär klinik bli nerring av folk som vill donera sina hundars blod. Det är inte bara jag som upptäckt de flygande kalvarna som till skillnad från sina nordiska släktingar är ganska sega men betydligt svårare att slå ihjäl, vi hade därför en liten teori om att fånga in myggen, testa blodet så det är någolunda sjukdomsfritt och sedan blanda allt i en stor skål och kalla det akut blod. Man kan ge blod från vissa arter till andra, men absolut långt ifrån allt går att blanda, men erkänn det hade varit en win win deal? Vi blir av med myggen, klinikerna får blod, fler djur överlever. Nu får vi långsamt utrota dem en i taget. Själv har jag hus-spindlar som vävt ett fint nät i taket tyvärr har de flygande kalvarna kraschat så hårt i det att det nu hänger i trasor och spindlarna har sagt ifrån och flyttat. Hoppas de kommer tillbaka snart och att de har förstärkning med sig. 

Dagens onödiga info får bli om blod, (förutom för veterinärer och bessewissrar som vill hacka på Dr. House (vår fysiologilärares favorit serie) så har ni troligen ingen använing för det).

 Hundar har blodgrupper som liknar våra, men de jobbar lite annorlunda man kan ge vilken blodgrupp som hellst första gången man ger blod, andra gången måste man veta vilken blodgrupp hunden har.

Alla europeiska katter raser har samma blodgrupp men "finare" utställnings katter kan ha en annan blodgrupp. I akutfall kan man ge hundblod till katt.

Sist men inte minst ( här kommer Dr. House in i bilden) fåglarnas rödablodkroppar är ovala och inte plättformade och de har cell kärna, våra ser ut som godis och får sin kärna utsliten innan de börjar jobba. I ett av Dr. House avsnitten är de på jakt efter någon hemsk parasit och de visar en bild i på de vedervärdiga djuren som tagit sig in i patienten. Inte undra på att han mådde dåligt när han hade fågel blod i ådrorna...


De nedriga parasiterna/ fågelblod





Bilden är hämtad från http://www.sciencebuddies.org/science-fair-projects/project_ideas/Genom_p013.shtml

Bara 1 tumme kvar

För herrans många år sedan (jag är en mycket gammal människa och som sådana sig bör referaras alltid till den gamla goda tiden) i norges vackra fjällvärld var jag och mina vänner ute och promenarade ledda av stål-älgen som också utsåg lämpliga rast platser för hela expeditionen. Nu utspelade sig detta äventyr på sommaren, närmre bestämt i slutet av sommaren, vilket innebar att alla tänkta vattendrag hade åkt på semäster för där de skulle ha varit fanns inte mycket av intresse, vanligtvis en fåra i marken. I jakt på nytt vatten använde sig stål-älgen av ett mycket effektivt sätt att hålla modet upp hos oss. Istället för på frågan "hur långt är det kvar" svara 7 kilometer svarade han " det är en tumme ca, på kartan alltså". När vi kom en tumme till nästa tomma fåra var det oftas en tumme kvar till nästa och så vidare.

Nu har jag en tumme kvar, men små hinder dyker hela tiden jag har t.ex precis skrivit slut på en penna som påstår sig kunna skriva 5.5 km. Jag var övertygad om vid inköpet av pennan att jag skulle tappa bort den innan den tog slut men icke. Skam den som ger sig, ska ut och köpa en ny penna och sedan åter till histologins underbara värld i rosa och lila.

Här är en bild från vårt midsommar firande som vi höll i går pga. av komunikations miss med Sverige. Men det är firat i alla fall om än på fel dag. Midsommarstång, sill, akvavit, potatis jordgubbar och små grodor var närvarande. Här är vår mycket hemma snickrade midsommarstång

Carro skrev en liten förklaring till denna skapelse och satte upp på stången om någon skulle undra vad det var.
Det verkade lite som att folk undrade, åtminståne de som gick förbi, de som satt i sina bilar och stod på sina balkonger och tittade på oss när vi dansade.


Here we go again

Vi hade ju för ett par veckor sedan en period med vad man skulle kunna kalla "någon-står-på-taket-med-20 000-högtryckstvättar-regn", Duna svämade över, Margiziget med tillhörande jogging spår och turister var hälften så stor som normalt, båtarnas landgångar pekade mot himlen och vägen som går längs med " Budapest ån" fick spärras av. Sen följde en vecka med hysterisk värme, helt omöjligt att göra någonting förutom titta på Duna som kröp tillbaka till normala bredder igen. 
 
Nu händer det IGEN, på vägen hem från california kom det en kvinna i 45-50 års åldern springandes mot mig från en tvärgata i typiska Ojoggingskläder och hon hade sin hund, med tillhörande boll efter sig. Efter detta ekipages raska förbi springande tittade jag in på den tvär gatan och fick se det här:


Nej, det är inte Buda hills i dimma och dis. Det är ett moln, rättare sagt det var ett moln, nu är det på väg ner i mycket hög fart.


Jag hann in, jag klarade mig.
Hoppas parkvakten på Margitziget har sina sandsäckar kvar för det ser ut som om det kommer regna i ett par veckor:)


Det latinska problemet

Vi har en del ämnen vilka består till 90% av latinska namn, som med olika mycket våld trycks in i skallen. Det blir självklart lite av vad man skulle kunna kalla platsbrist i hjärnan men det värsta är inte att få in dem utan at få ut dem igen och glömma det, för det vill man.

 I onsdags tog jag en promenad efter min botanik examen och efter att ha rabblat namn på gräs, potatis, ärtor, medicinal växter och giftiga blommor i tre dagar dygnet runt fick min hjärna spelet. Varje gång jag gick förbi någon växt så kom det latinska namnet upp i skallen och slog triumferande bort alla känslor av ledighet och paus. Försök slappna av medan hjärnan goes " Calamagrostis epigeios, Alupecurus pratense, Agrostis stolonifera, oh Solnace dulcamara växer den här den är ju tokgiftig, Capsella bursa-pastoris..."

Steven som gjorde sitt prov samma dag som jag berättade att han kallat sin hund Lucas för Lupinus under sina botanikstudier och han förbannade hela institutionen.

Nu är det över i alla fall och kemin kommer smygande som en lönmördare runt knuten och jag behöver plasten som grönsakerna tar upp till till synes ännu värre kemiska strukturer och lagar om kemisk termodynamik. Jag bokade mina biljetter igår och kommer åter fosterlandet den 3/7 får se om det blir med ett stort leende eller en mer matt och uppgiven student som landar i det fjällhöga nord.


Vidare i livet

Igår hade jag mitt histologi final och som de flesta så har jag det stora nöjet att göra det igen, vi hoppas på bättre lycka nästa gång. Ingen idé att gnissla tänder över det, jag blev åtminstone godkänd på anatomin jag skrev förra vecka.

 Nu siktar vi in oss på botaniken, Conicum maculatum(Björnfloka) , oxalis acetosella(Harsyra) och Pisum sativum hortense (gröna ärtor). Under terminens gång har det slagit mig flera gånger när giftiga växter har nämnts hur mycket av de jag gladeligen satt i mig mängder av under vår scout äventyr i skog och mark, och jag lever ju och frodas som Aspergillus flavus (mögel) i ett fuktigt hus.  Faktum är att om man ska tro Greve Dracula på Botanik institutionen borde jag och mina vänner varit döda för länge sen, med en hel hög åkommor så som kramp, njursten, magsår och utslag av alla dess slag på köpet.

En liten lycka är i alla fall att botanik institutionen är belägen i ett gammalt hus, av sten. Det betyder att man kan andas där inne till skillnad från histologi labbet som mer kan liknas vid Madame Trelawney varma rökiga vind på Hogwarts där eleverna sitter och försöker se framtiden i tesumpen i botten av stora blommiga koppar. Skillnaden är att Professod Halaszy lider av kronisk förkylning och inte visar sig så mycket på den varma vinden, och tekoppanra är utbytta mot microskåp, sumpen mot histologiska preparat. Vissa har gåvan och ser allt möjligt som man ska se, andra ser ingenting. Jag ligger i mellan spannet och ser hälften av skilnaderna mellan de rosa och lila cellerna:)

Hejsan Petronella i från plaskeby

Det har regnat lite här, ganska så mycket men nu har det slutat. Tur är väl det för annars skulle jag behöva flytta, eller skaffa gälar.


Margitziget



Över gången från bron, som de håler på att renovera, det ser ut som om de fick ta ofrivillig semäster.


Ni ser pinnarna som sticker upp lite hr och var mellan båtarna och träden, det är gautskyltar...


Är vi framme snart?

Igår skrev jag mitt semifinal i anatomi II, det är alltid en intressant upplevelse att göra saker som anatomi institutionen har hittat på. Till skilnad från alla andra nästan mytologiska sagovarleser som kutar runt på vårt campus så kan man vid en första anblick tro att anatomi folket har en liten ådra mänskligt blod i sig men tro mig detta är en mycket, mycket avlägsen släkting som bara bidragit med utseendet av en riktig människa. På riktigt så är det mindre mänsklighet i dem än i t.ex. Greve Dracula och hans vampyrhov på botanik institutionen eller hobbitarna från embryologi avdelningen.  Ett semi final i anatomi går till på följande sätt:

1. Under ett halvår så försöker våra doktorer, proffesorer och asstistenter förklara en hel hög med nyttiga saker, många djupa suckar hörs från båda sidor.

2. Under valfritt antal veckor så läser man två böcker á 1000 och en bok med mer lättsam ton och mer focus på det praktiska. Samt lär sig att rabbla vissa saker utantill som de har poängterat var speciellt viktiga, eller en diskret "blink, blink det här är en potentiell nyckelfråga"

3. På utsatt tid och plats anländer man med olika mycket humör beroende på hur mycket av de 2500 sidorna man lyckats trycka in i sitt huvud. Sen börjar kalaset på riktigt.

4. Provet består av nyckelfrågor för varje del man har läst om, t.ex circulations systemet, matspjälknings systemet. Nyckelfrågorna är av väldigt enkel karaktär som de nästan skvallrat om innan i år fick vi frågor som: Nämn vilka lung lober hästen har, eller vilka förgreningar har arteria subclavia i hund.
Skulle man inte komma ihåg hästen lung lobering eller vilka förgreningar subclavia har så får man -10 poäng för varje fråga man har svarat fel på.  Sen kommer en hel drös med detaljfrågor, irriterande nog ofta kring samma ämne, vilket betyder att av de 2500 sidorna du läst så frågas det på 15. Tid till förfogande är 40 minuter. Godkänt  är som vanligt 60%

Det här ska inte ses som gnäll och klagan, jag är faktiskt riktigt nöjd för jag gjorde ju detta igår, vilket betyder att det är över, för den här gången. Om jag har lyckats gissa rätt på detaljfrågorna så får jag komma hem dagen efter midsommar och jag slipper göra eländet igen. Mer troligt är att jag får komma hem den 2 juli och ha nöjet att vara med och leka igen. Jag må vara sjuk men jag tycker faktiskt att det är lite roligt att testa min kunskap.

Next är Final Histology. På onsdag, om någon vill kan ni hålla tummarna men jag tvivlar på att det hjälper som Stenmark sa, det är konstigt ju mer en tränar ju mer tur har en, så jag ska tillbaka till studierna. Tur i oturen så behandlar histologin samma sak som anatomi, fast under microskåp. Nya saker är roligare, men gamla saker sätter sig bättre:)


RSS 2.0