En scout möter svårigheter med gott humör

Här sitter jag nu efter en rad missöden på ett hotellrum mellan terminal 1 och 2 utanför Budapest. En olycka kommer sällan ensam men jag ser mig själv som lyckligt lottad om detta är min enda olycka men det är surt lika väl.

Vi börjar från början, för er med nära och kära längrebort än vad som är önskvärt har ni säkert upptäckt att skype har brakat ihop. Nu ska vi inte klaga, jag menar när vi skickade brevduvor fram och tillbaka så lär det ju ha gått åt ett par stycken och alla julkort kanske inte kom fram i tid. Det är en fantastisk sak att kunna se och prata med familj och vänner men man blir lite bortskämd och sitter och surar när det inte fungerar.

Nästa oangelägenhet var de 2 timmarna som jag tillbringade i en taxi på väg till flygplatsen, den resan brukar ta 20 minuter (den ska ta 35-45 min men jag har aldrig åkt i en taxi som har behövt så lång tid på sig). Detta kom sig av en olycka som skett precis på motorvägen, så det stod en polisbil och blockade vägen så vi fick snällt åka på den gamla vägen. Den gamla vägen går precis brevid den nya, vilket innebar total frustrasion när de öppnade den nya vägen efter 45 min i kö med bilar i fältet brevid susande förbi utan möjlighet att åka upp på motorvägen.

När vi väl kom fram så hade inte planet gått och eftersom jag checkat in online så fanns det en möjlighet att få med mig på planet trodde någon bakom en disk, men hur de skule göra med väskan var lite oklart, men det ringdes runt och ingen svarade. Byte av disk till en service disk med radio så de kunde ropa på gaten. Här trodde de inte att det skulle å men jag kunde prova att betala för väskan vid gaten. Vid säkerhets kontrollen så säger mannen att en av tanterna bakom disk 2 vartvungen att följa med mig, så det var bara att springa tillbaka till dem och där hade fanns ingen lust alls att springa någonstans så jag blev vackert sittande där.

Skam den som ger sig, tillbaka till disk 1 där en något slö, gravt uttråkad ung man i svart t-shirt hittade en ny resa till sverige åt mig. Tidigt imorgon så bär det av igen, den här gången från terminal 2 och för säkerhets skull så har jag tagit in på hotell så jag inte missar mitt morgon flyg.

Tur var väl det för vid receptionen så upptäckte jag att jag aldrig fick tillbaka passet av den t-shirst klädde mannen och jag bad receptionisten ringa honom. Tillbaka med samma taxi jag kom med, häta passet och tillbaks igen.

Receptionisten här är en ängel, hon beställde pizza åt mig och är glad och trevlig och behåller sitt lugn. Vid disk 2 var stämingen fantastiskt hatisk, en man ville med största sannorlikhet slita skallen av samtliga bakom den. Så det var väldigt skönt att få komma hit, där  jag nu sitter med et glas vin och min pizza.

Vi får se om det blir slutet gott allting gott eller om äventyret fortsätter. Har jag tur så flyger de fel och landar på grönland i Myrans trädgård eller i Japan hos Björn, man vet aldrig, Qui vivra, verra!


Wooop wooop

Efter ett par veckor utan sömn, ordentlig kosthållning och grov kalium brist efter all nervositet ska det nu ut och firas: Ingen mer anatomi. Eller nja, nu är jag väl ute och varndrar på det berömda håret för vi har topografisk anatomi och sen har vi ju andra kurser som är väldigt relaterade till det men kursen i säg är över!

Alla säger att de vet att man kommer klara sig till mig och till mina vänner. Jag har alltid undrat hur de kan se in i framtiden, innan man går in till en så stor tenta känns det som om man inte vet vad man heter ens en gång. Allt man har tryckt in i skallen fastnar på vägen ut när allt försöker tränga sig ut genom din stackars torra mun. Men Det är fortfarande bättre än skriftliga prov, om man nästan har rätt så få rman ju lite hjälp i alla fall.

Topic listan är bara på  100 topic och det är inte så farligt för vi hade ju praktiskt prov i fredags men i anatmoi är vi så drillade med negativ poäng räkning så vi var sinnes sjukt nervösa ( jag och Ed gjorde i dag och Rebecca och Sara igår) många fegade ur, vi skulle ha varit 6 st varje dag, jaja, 4 av 12 är ju inte illa för att vara vår klass:P Vi hoppas det går bra för de som har det imorgon:)

Det bästa med det hela är att jag bara ar 2 exames kvar till min tenta period i januari, så jag kan åka och hälsa på den framtida mannen i långtborta på andra sidan jorden:) men först har vi morgondagen som bjuder på flyg hem till hem från hem och sedan bort till hem till släktingar.


Sista rycket

Wopwop, dissektionen av klarad nu är det som det så fint heter bara resten kvar. Kör hårt, rakt in i kaklet med huvudet först. Massor av folk har åkt hem och det är lite surt att sitta här och tragla nerver och delar i hjärnan. Jag skulle vilja leva i den trygga värld där hjärnan är en stor grå klump med en massa veck på. Jag säger inte att det är ointressant på något sett men de ska ju alltid ta i så de spricker här nere, jag menar det är ju ganska spännande att veta hur hjärnan funkar men det kanske inte är så upphetsande att lära sig hur hjärnan ser ut från det att cellerna blir olika i fostret tills dess att man dör och efter, i flera olika djur. Vår favorit är "advanced reptiles" vi undrar lite hur den ser ut, är det en orm som kan stå på huvudet och göra roliga figurer med svansen?
Vi har alla en liten oss själva i hjärnan, så vi vet var vi har allt, men den lilla gubben ser inte ut som vi ser oss i spegeln utan är proptionall mot våra sinnen. En råtta har t.ex. en gigantisk överkäke i bilden av sig själv i hjärnan, eftersom de har så känsliga morrhår. Mäniskor har jättestora händer, kort sagt ser vi ganska sjuka ut om man skulle titta in i hjärnan, jag ville lägga in en fin bild så ni skulle se det roliga i det men nu är det jag och teknik igen... 

Åter till böckerna! Vi får hoppas på det bästa och läsa tills vi kräks, som vanligt:)

Konstpaus, isolering och lite lycka

Idag är en stor dag. Första lektionen var " the best anatomy lecture you will have... This is the last one." Den handlade om öron, ganska odramatisk förutom det stora ögonblicket, vi är ju mestadels damer i klassen och våra föreläsare tilltalar oss med ladies and gentlemen  men nu när vi inte är så många på lektionerna så blir det ju inte tillräckligt många herrar kvar för att kunna säga ladies and gentlemen, men han kan ju inte heller säga ladies, för då skulle ju den killen som förvirrat sig in i salen bli förnärmad ( senare kom det några eftersläntrande pojkar, men de kan ju knappast kallas gentleman, sådana bör ju komma i tid). Det stora var inte andelen herrar isällskapet, inter heller det trevliga med ladies and gentlemen utan den sekunden Prof. Hájos stannar upp och säger " but now, here at the end of the 3 semester I can call you future collegues". Vi applåderade när han lämnade salen, och det känns lite konstigt att inte ha anatomi förläsningar länge, det har ju varit kärnan i hela vår vardag. Men vi är ju inte riktigt där än, vi har två monster prov att klara först. En  hund dissektion och en teoretisk, muntlig tenta om våra vanligaste djur, och lite extra info om lite mindre vanliga djur som björnar, valar och giraffer. 

Den andra stora saken hände egentligen inte idag utan för flera veckor sedan, men vi fick skörda frukten idag. Den där eländiga uppsatsen vi skrev resulterade i ett fint diplom, fina ord från head of department of physiology och sist men absolut inte minst en massa bonus prylar till vår final. För att få skriva final måste man vara godkänd på 10 labbar med tillhörande prov, 8 st midterms och skriva ett inträdesprov till den slutgiltiga tentan. Den sista slipper vi skriva och vi får lite extra poäng till vårt resultat. Det kan göra skillnad på stryka eler stå.

Här är en liten uppmuntrande bild, bilden är inte ett montage, alla böcker och anteckningar är autentiska och har faktiskt lästs av mig, och ska läsas fler gånger tills allt sitter som alfabetet. Bäst att börja nu, kan bli, precis som förra året en liten konstpaus på ett par veckor, men god jul och gott nytt år om jag förlorar förståndet bland never, blodkärl, muskler och ben:)


RSS 2.0