England och lustiga hattar
Jag har flera gånger nämt att jag tycker det är väldigt synd att det hattas så lite nu förtiden, och jag står fast vid det. Nu är ju hattkulturen inte på något sätt utdöd som krinoliner och korsetter, eller 130 cm höga pudrade perukertoppade med båtar, fåglar, frukt och grönt utan har hittat en tillflykts ort. England, detta fantastiskt grådassiga regnparadis med sin kärlek till krussiduller, heltäckningsmattor och afternoon tea. Något måste man ju göra när man har så lite solljus att man inte ens kan producera eget D vitamin så man får krokiga och sköra ben, varför då inte göra hattar?
Jag var ju på en kortare turné i fosterlandet över påsken (eller ja, snarare innan påsk men det hör itne till saken) och såg då på tv när jag var i förldrar hemmet. Det visades dokumentärer om det engelska kungahuset, det enda jag kunde tillgodogöra mig var denna uppsjö av de märkligase av huvudbonader som någonsin producerat av människan.
Britterna börjar ju bra med sin högvakt, till fots paraderande i björnmössa med tillhörande skink-pinne prydligt nertryck i pälsen, den beridna högvakten har det inte mycket bättre dem med sina blankpolerade hjälmar toppade med ett spätt som höjer upp en gardintoffs som Maria Montazami skulle dräggla över. Sen kommer de, hatteliten i hela Europa, damerna i det kungliga hovet. Under dokumentären som visades på tv observerade jag alla dessa hysteriska hattar som knappt kan klassas som hattar längre, pinnar och fjädrar, fåglar och rosetter i all sköns färger sticker ut från hattstommar med brätten så breda som ett mindre flygfält eller motsasten, med väldigt lite egentlig hatt utan mest utsmyckning som de har fäst p åen liten cirkel av exotisk material och sedan nålat fast i frisyren. En del av kreationerna måste vara problematiska att bära upp, åka bil med eller inte döda förbipasserande med.
Ursäkta detta vulgära uttryck, men fett med cred till dessa eleganta damer som lyckas, och till hattmakarna som gjort en gammal traditionell assecoar till futuriskia konstverk.
Britterna börjar ju bra med sin högvakt, till fots paraderande i björnmössa med tillhörande skink-pinne prydligt nertryck i pälsen, den beridna högvakten har det inte mycket bättre dem med sina blankpolerade hjälmar toppade med ett spätt som höjer upp en gardintoffs som Maria Montazami skulle dräggla över. Sen kommer de, hatteliten i hela Europa, damerna i det kungliga hovet. Under dokumentären som visades på tv observerade jag alla dessa hysteriska hattar som knappt kan klassas som hattar längre, pinnar och fjädrar, fåglar och rosetter i all sköns färger sticker ut från hattstommar med brätten så breda som ett mindre flygfält eller motsasten, med väldigt lite egentlig hatt utan mest utsmyckning som de har fäst p åen liten cirkel av exotisk material och sedan nålat fast i frisyren. En del av kreationerna måste vara problematiska att bära upp, åka bil med eller inte döda förbipasserande med.
Ursäkta detta vulgära uttryck, men fett med cred till dessa eleganta damer som lyckas, och till hattmakarna som gjort en gammal traditionell assecoar till futuriskia konstverk.
Tillbaka
Jag har kanske varit lite frånvarande ett par veckor men det är mest för att jag inte haft energi till någonting. Ni förstår jag har förvandlats till en liten tant som läser romaner och dricker kamomill te när de andra barnen är ute och lever rövare om nätterna. Tanten har precis gjort i ordning sin balkong för sommaren. Efter en tur till IKEA så har jag nu starka funderingar på att bosätta mig här ut bland min nyinköpta murgröna och de fina ljuslykotrna som Björn gjorde åt mig när han tog lite smyg semester från jordbävningar och tsunamis.
Jag har till min stora glädje fått mail och komentarer från en massa folk som börjar här nere till hösten, jag säger välkomna och lyfter på hatten :) Så klart så svarar jag på alla frågor man har och om inte jag kan svara så kanske jag känner någon som kan svara.
Innan jag var på IKEA och pimpade min balkong så blev jag färdigt med min sista biokemilabb, vilket lämnar det eländiga final provet kvar i biokemi eftersom jag blev godkänd på mitt midterm. Olyckligtvis så ser det lite mörkare ut för många av mina klasskamrater, men de skriver omtenta idag så vi hoppas det går bra.
