Här sitter jag nu efter en rad missöden på ett hotellrum mellan terminal 1 och 2 utanför Budapest. En olycka kommer sällan ensam men jag ser mig själv som lyckligt lottad om detta är min enda olycka men det är surt lika väl.

Vi börjar från början, för er med nära och kära längrebort än vad som är önskvärt har ni säkert upptäckt att skype har brakat ihop. Nu ska vi inte klaga, jag menar när vi skickade brevduvor fram och tillbaka så lär det ju ha gått åt ett par stycken och alla julkort kanske inte kom fram i tid. Det är en fantastisk sak att kunna se och prata med familj och vänner men man blir lite bortskämd och sitter och surar när det inte fungerar.

Nästa oangelägenhet var de 2 timmarna som jag tillbringade i en taxi på väg till flygplatsen, den resan brukar ta 20 minuter (den ska ta 35-45 min men jag har aldrig åkt i en taxi som har behövt så lång tid på sig). Detta kom sig av en olycka som skett precis på motorvägen, så det stod en polisbil och blockade vägen så vi fick snällt åka på den gamla vägen. Den gamla vägen går precis brevid den nya, vilket innebar total frustrasion när de öppnade den nya vägen efter 45 min i kö med bilar i fältet brevid susande förbi utan möjlighet att åka upp på motorvägen.

När vi väl kom fram så hade inte planet gått och eftersom jag checkat in online så fanns det en möjlighet att få med mig på planet trodde någon bakom en disk, men hur de skule göra med väskan var lite oklart, men det ringdes runt och ingen svarade. Byte av disk till en service disk med radio så de kunde ropa på gaten. Här trodde de inte att det skulle å men jag kunde prova att betala för väskan vid gaten. Vid säkerhets kontrollen så säger mannen att en av tanterna bakom disk 2 vartvungen att följa med mig, så det var bara att springa tillbaka till dem och där hade fanns ingen lust alls att springa någonstans så jag blev vackert sittande där.

Skam den som ger sig, tillbaka till disk 1 där en något slö, gravt uttråkad ung man i svart t-shirt hittade en ny resa till sverige åt mig. Tidigt imorgon så bär det av igen, den här gången från terminal 2 och för säkerhets skull så har jag tagit in på hotell så jag inte missar mitt morgon flyg.

Tur var väl det för vid receptionen så upptäckte jag att jag aldrig fick tillbaka passet av den t-shirst klädde mannen och jag bad receptionisten ringa honom. Tillbaka med samma taxi jag kom med, häta passet och tillbaks igen.

Receptionisten här är en ängel, hon beställde pizza åt mig och är glad och trevlig och behåller sitt lugn. Vid disk 2 var stämingen fantastiskt hatisk, en man ville med största sannorlikhet slita skallen av samtliga bakom den. Så det var väldigt skönt att få komma hit, där  jag nu sitter med et glas vin och min pizza.

Vi får se om det blir slutet gott allting gott eller om äventyret fortsätter. Har jag tur så flyger de fel och landar på grönland i Myrans trädgård eller i Japan hos Björn, man vet aldrig, Qui vivra, verra!