Vi har en del ämnen vilka består till 90% av latinska namn, som med olika mycket våld trycks in i skallen. Det blir självklart lite av vad man skulle kunna kalla platsbrist i hjärnan men det värsta är inte att få in dem utan at få ut dem igen och glömma det, för det vill man.

 I onsdags tog jag en promenad efter min botanik examen och efter att ha rabblat namn på gräs, potatis, ärtor, medicinal växter och giftiga blommor i tre dagar dygnet runt fick min hjärna spelet. Varje gång jag gick förbi någon växt så kom det latinska namnet upp i skallen och slog triumferande bort alla känslor av ledighet och paus. Försök slappna av medan hjärnan goes " Calamagrostis epigeios, Alupecurus pratense, Agrostis stolonifera, oh Solnace dulcamara växer den här den är ju tokgiftig, Capsella bursa-pastoris..."

Steven som gjorde sitt prov samma dag som jag berättade att han kallat sin hund Lucas för Lupinus under sina botanikstudier och han förbannade hela institutionen.

Nu är det över i alla fall och kemin kommer smygande som en lönmördare runt knuten och jag behöver plasten som grönsakerna tar upp till till synes ännu värre kemiska strukturer och lagar om kemisk termodynamik. Jag bokade mina biljetter igår och kommer åter fosterlandet den 3/7 får se om det blir med ett stort leende eller en mer matt och uppgiven student som landar i det fjällhöga nord.