För utomstånde kan jag informera om den vanliga proceduren vid en practical under de två första åren (i tvåan så har man flera ämen med practical var annan vecka, vilket gör att man har gott om tid att glömma bort att läsa till labben):

3. Ett litet prov på den kommande labben eller på en labb som har varit. Lätt illamående hos samtilga deltagare, inkluderat labb instruktören som vanligtvis är en stackars doktorand som blivit lurad av sin mentor.

4. En liten sammanfattning av det som man borde ha kunnat på provet.

5. Enskilt arbete med givna uppgifter.

6. När man är färdig så springer man ut genom dörren efter ett snabbt " can we leave?" innan instruktören hinner längre än "yes, but......" för att slippa fler frågor. Ibland så har man inget prov i början och då gäller det verkligen att lägga benen på ryggen så man inte får göra ett mutligt prov.

I trean så har man överkommit sin labbrädsla och det är faktiskt trevligt, många hävdar att proffesorer och instruktörer är trevligare mot treorna men jag tror det är en kombination, det är svårt att vara trevlig och hjälpsam mot någon du hinner se ryggtavlan på var annan vecka.  Strukturen är den samma, men det är mer föreläsning med möjlighet att ställa frågor och läraren ställer frågor under tiden, lite mer detektiv arbete bakom inlärningen, men man måste ju självklart veta allt som man borde ha lärt sig under de där två första åren för att klura ut vad det är man borde förstå. Sen gör man själva labben och diskuterar resultaten, går hem med hjärnan fullpropad med en massa spännande saker som ingen vettig människa förstår men som verkar helt uppenbart för dig just den dagen. Sen kommer examens perioden och man upptäcker att det där som var så självklart i September har suddat till sig lite i December och förvandlas till Foggy Days i Januari och sen kommer tentan och man inte bara har glömt vad man gjorde och varför utan också allt annat som skulle kunna hjälpa en att komma fram till en möjlig förklaring på frågan man precis fick av sin examinator. Så sitter man där som en sill med syrebrist, stammandes osammanhängande haranger med resonemang som inte hänger ihop. Har man tur så får man lite hjälp på traven och lyckas hanka sig fram till ett lämlpigt betyg högre än 2 (godkänt), man går ut och kramar sin blackbook där den värdefulla siffran står.

Då kommer allt tillbaka till en som ett brev på posten, alla sammanhang bli självklara igen.  Det bästa är att man har glömt det igen när nästa kurs börjar igen, men för ett par dagar så vet man allt om just det där man inte visste något om för att par timmar sedan.