Practicals
Nu har vi sparkat igång på riktigt, med practicals i alla ämnen.
För utomstånde kan jag informera om den vanliga proceduren vid en practical under de två första åren (i tvåan så har man flera ämen med practical var annan vecka, vilket gör att man har gott om tid att glömma bort att läsa till labben):
2.Labb instruktör öppnar dörren och alla tar en stol så långt bort från första raden som det är möjligt.
3. Ett litet prov på den kommande labben eller på en labb som har varit. Lätt illamående hos samtilga deltagare, inkluderat labb instruktören som vanligtvis är en stackars doktorand som blivit lurad av sin mentor.
4. En liten sammanfattning av det som man borde ha kunnat på provet.
5. Enskilt arbete med givna uppgifter.
6. När man är färdig så springer man ut genom dörren efter ett snabbt " can we leave?" innan instruktören hinner längre än "yes, but......" för att slippa fler frågor. Ibland så har man inget prov i början och då gäller det verkligen att lägga benen på ryggen så man inte får göra ett mutligt prov.
I trean så har man överkommit sin labbrädsla och det är faktiskt trevligt, många hävdar att proffesorer och instruktörer är trevligare mot treorna men jag tror det är en kombination, det är svårt att vara trevlig och hjälpsam mot någon du hinner se ryggtavlan på var annan vecka. Strukturen är den samma, men det är mer föreläsning med möjlighet att ställa frågor och läraren ställer frågor under tiden, lite mer detektiv arbete bakom inlärningen, men man måste ju självklart veta allt som man borde ha lärt sig under de där två första åren för att klura ut vad det är man borde förstå. Sen gör man själva labben och diskuterar resultaten, går hem med hjärnan fullpropad med en massa spännande saker som ingen vettig människa förstår men som verkar helt uppenbart för dig just den dagen. Sen kommer examens perioden och man upptäcker att det där som var så självklart i September har suddat till sig lite i December och förvandlas till Foggy Days i Januari och sen kommer tentan och man inte bara har glömt vad man gjorde och varför utan också allt annat som skulle kunna hjälpa en att komma fram till en möjlig förklaring på frågan man precis fick av sin examinator. Så sitter man där som en sill med syrebrist, stammandes osammanhängande haranger med resonemang som inte hänger ihop. Har man tur så får man lite hjälp på traven och lyckas hanka sig fram till ett lämlpigt betyg högre än 2 (godkänt), man går ut och kramar sin blackbook där den värdefulla siffran står.
Då kommer allt tillbaka till en som ett brev på posten, alla sammanhang bli självklara igen. Det bästa är att man har glömt det igen när nästa kurs börjar igen, men för ett par dagar så vet man allt om just det där man inte visste något om för att par timmar sedan.
För utomstånde kan jag informera om den vanliga proceduren vid en practical under de två första åren (i tvåan så har man flera ämen med practical var annan vecka, vilket gör att man har gott om tid att glömma bort att läsa till labben):
1. Ankomst till practical room, här finns utrymme för ca 15-30 elever. Nervöst bläddrande i labb manulaer/ pressentationer ombyte till labbrock.
2.Labb instruktör öppnar dörren och alla tar en stol så långt bort från första raden som det är möjligt.
3. Ett litet prov på den kommande labben eller på en labb som har varit. Lätt illamående hos samtilga deltagare, inkluderat labb instruktören som vanligtvis är en stackars doktorand som blivit lurad av sin mentor.
4. En liten sammanfattning av det som man borde ha kunnat på provet.
5. Enskilt arbete med givna uppgifter.
6. När man är färdig så springer man ut genom dörren efter ett snabbt " can we leave?" innan instruktören hinner längre än "yes, but......" för att slippa fler frågor. Ibland så har man inget prov i början och då gäller det verkligen att lägga benen på ryggen så man inte får göra ett mutligt prov.
I trean så har man överkommit sin labbrädsla och det är faktiskt trevligt, många hävdar att proffesorer och instruktörer är trevligare mot treorna men jag tror det är en kombination, det är svårt att vara trevlig och hjälpsam mot någon du hinner se ryggtavlan på var annan vecka. Strukturen är den samma, men det är mer föreläsning med möjlighet att ställa frågor och läraren ställer frågor under tiden, lite mer detektiv arbete bakom inlärningen, men man måste ju självklart veta allt som man borde ha lärt sig under de där två första åren för att klura ut vad det är man borde förstå. Sen gör man själva labben och diskuterar resultaten, går hem med hjärnan fullpropad med en massa spännande saker som ingen vettig människa förstår men som verkar helt uppenbart för dig just den dagen. Sen kommer examens perioden och man upptäcker att det där som var så självklart i September har suddat till sig lite i December och förvandlas till Foggy Days i Januari och sen kommer tentan och man inte bara har glömt vad man gjorde och varför utan också allt annat som skulle kunna hjälpa en att komma fram till en möjlig förklaring på frågan man precis fick av sin examinator. Så sitter man där som en sill med syrebrist, stammandes osammanhängande haranger med resonemang som inte hänger ihop. Har man tur så får man lite hjälp på traven och lyckas hanka sig fram till ett lämlpigt betyg högre än 2 (godkänt), man går ut och kramar sin blackbook där den värdefulla siffran står.
Då kommer allt tillbaka till en som ett brev på posten, alla sammanhang bli självklara igen. Det bästa är att man har glömt det igen när nästa kurs börjar igen, men för ett par dagar så vet man allt om just det där man inte visste något om för att par timmar sedan.
3
Alla goda ting är 3, hokus pokus filliocus / In nomine patris et fillii et spiritus sancti, de tre musketörerna och nu senast att jag lyckades ta mig till år 3 på Hogwarts/ Szent István egyetem.
Hur jag har lyckats med detta vet jag ärligt talat inte, men det kan ha involverat ren envishet och en del dummhet. Nu har vi i alla fall en hel massa spännande kurser som vi ska läsa. Vi har också fått en i princip helt ny klass, nej det är inte jag som har glömt hur mina klasskamrater ser ut, utan ett litet administrativt trick de har för sig på vår skola. De som har rest tentor kvar från år 1 och 2 får ta en liten pause, klura ut hur de ska attackera de kurser de har kvar på bästa sett och sedan tappert kämpa vidare till tentabesten är besegrad och till intetgjord. Vi andra hejar på och slåss med nya monster så länge.
Det mest spännande är de tyskar som dimpt ner bland raderna, deras program sträcker sig bara två år och de som inte kom i i tyskland eller valde att stana har hamnat med oss. De talar inte bara som Dylan Moran säger som " typewriter eating tin foil while they are kicked down the stairs" utan har också en del andra lustigheter för sig, som att de bankar nävarna i bänkarna efter varje föreläsning. Mer om dessa tyskar senare, när vi har lärt känna varandra, de jag har pratat med har varit jättetrevliga och kanske kan de smitta oss med lite punktlighet och ordning, än så länge har ingen av dem varit sen vilket var lite av det mosatta i vår gamla klass. Vi kanske kan lära dem att inte slå sönder möbler, man ska lära av varandra:)
Bland kurserna så har vi de som börjar med P
Pathophysiology: saker som går fel och vad kroppen gör åt saken
Pathology: vad gick fel och varför?
Pharmacology: hur man kan hjälpa kroppen att läka?
Sen har vi så klart fortsättningen på vår spännande resa i bland det som orsakar en hemskt massa pathos (lidande) förra årets virology som tog upp virus har vi avslutat och vi har nu gått över till bacteriology, vilket är precis som det låter läran om bakterier.
I ettan fick vi veta att det finns 5 djur, carnivorer, hästar, grisar, fåglar och kossor . I tvåan fick vi veta att det fanns två djur i virologin, död aoch levande, senare i Topografisk anatomi så fick kaninerna vara med på ett hörn också. Nu är har de helt ändrat uppfattning om vad vi behöver kunna och introduserar kursen " Animal breeding" där vi ska lära oss om inte bara arter utan raser på våra patienter. Häst, hund, katt, gäss, änder, ankor, höns, gris, kossor o.s.v
Detta är en kviga, alltså en tonårs ko, som inte fått barn än.
Den sista kursen behandlar deras matvanor och vad de borde äta, nutrition. Tyvärr så får de flesta av våra husdjur fel mat, ca 40% av de vanligaste sjukdommarna är så kallade "metabolic disorders" och kan rättas till helt eller delvis med en bra kosthållning, men självklart är det bästa att mata djuren med sånt de är gjorda för att äta från början så slipper man många problem.
Nu ska jag se över dagens anteckningar, läsa igenom en labb och sedan göra mina nya och gamla klasskamrater sällskap på Becketts, men det gäller att komma försent så man missar så mycket av den eländiga fotbollen som möjligt (så jag inte stör de verkligt intresserade).
