Som mina nära och kära vet så är det här med att spendera pengar inte något jag är speciellt förtjust i. Dette leder till ett extremt underskott av hela kläder som passar och som har någon av sin orginal form kvar lite då och då. Vanligtvis så har någon av mina vänner(Myran)  sagt ifrån när jag sett allt för jävlig ut och tagit med mig på tvångs-shopping, för er som inte är bekanta med termen så innebär den följande:

Linnea släpas iväg till olika affärer och kläs i olika saker (vara hälften hon inte vet namnet på eller på vilken kroppsdel de ska bäras) av en vänlig själ som tycker om kläder, Linnea går in och ut ur provrummet och får olika glada eller besvikna tillrop av kamrat, kamrat sorterar ut saker Linnea ska köpa och bär bort resten.

Sen går Linnea hem och gråter och dricker en jättestor hink med kaffe och tittar på översikten för sitt konto i flera timmar.

Den här gången var det Marie som var tortyrchef eftersom Myran inte är här, hon valde ut följande plagg:

Ett par jeans
Två randiga tröjor
En klänning
En skarf
En cardigan (tror att den hette så, svart tröja)
En liten handväska (man ska tydligen inte ha med sig trosspackning alltid)

Ja, jag mådde fysiskt illa när jag betalade. På riktigt.
Men nu behöver jag inte handla mer på väldigt, väldigt länge.