Ledsen för ett ovanligt långt uppehåll
Ja, inte vet jag vart det här terminen tog vägen, men den sa då inte till mig inan den försvann som en blixt.
Jag har fått fler frågor om hur det är att vara här, hur det funkar med termins avgifter o.s.v. och tyvärr är det ju en av nackdelarna med den här skolan, vi får lika mycket kunskap som vi betalar för så priset är förutom läsa heltid ( läs HEL tid, allstå alla dina vakna timmar, att jobba parallelt med det här går inte, skoldagarna ligger oftast måndag-onsdag 8-18/20 och så labbar med prov torsdag fredag) ganska högt. Vi läser 5, 5 år här och det slutar på circa 550 000 tror jag någon räknade ut ( är inte säker och vill nog inte veta hur illa det egentligen är) utan på det är det levnads kostnader som här är mycket lägre än i Sverige. Det som man måste komma ihåg är att ca 1/3 av alla som börjar här tar sig igenom utbildningen på 5,5 år, de resterande 2/3 måste ta ett eller flera år som inaktiva, kostnaden under ett inaktivt år är betydligt lägre och säkerställer bara din fortsatta plats på skolan medans du läser upp det du har missat. Om man misslyckats med en tenta fler än 4 gånger så får man läsa om kursen och det kostar extra ( labb avgifter o.s.v.) CSN gav merkostnads lån förut, vet inte om det gäller fortfarande men det täcker inte kursavgifter, likadant med studielån, vet inte om de har ändrat reglerna, men när jag ansökte så var det möjligt ( jag har klantat mig och glömt skicka in papper i tid så hela saken är under granskning fortfarande).
Ansöka till skolan är ganska lätt, de kommer en deligation till Stockholm och så kan man göra ett skriftligt eller muntligt prov. Eller så kan man göra det här. Plats och tid för intagnings proven finns på Collage internationals hemsida tror jag, där finns också kontakt personer för de flesta länder i världen. Proven är i kemi, engelska och biologi om jag inte mins fel.
Antalet Svenskar på Szént István ÀOTK var en lurig fråga, jag vet ärligt inte, men vår Educational officer ( Peter Lessi) vet säkert och han svarar ganska snabbt på frågot skickade med mail.
Jag har lyckats kryssa av ett praktiskt prov i patologi, och idag ( förhoppningsvis) en tenta i näringslära. Imorgon stå Bakteriologi på menyn och jag sitter just nu i ett sista desperat försök att trycka in ett par hundra bacterie namn i skallen, vilka djur som kan drabbas av dem och vad som händer med dem. Det är ganska spännande, faktiskt men jag skulle ljuga om jag sa att jag inte har tröttnat på dem! Har jag tur och klarar mig så får jag ju en tenta mindre att göra efter jul. För nya läsare eller lite mindre insatta så har vi ju vänt upp och ner på det här med ledighet här, vi läser hela terminen och så när alla andra får jul lov så tar vi i från tårna och tentar av allt vi läst under terminen, under jul och nyår får vi ett par dagar ledigt men sen är det att köra fullt ös tils man är frdig med sina tentor och då får man ledigt, vilket brukar bli i mitten- slutet av Januari, tills vårterminen börjar igen i början av Februari.
Jag har fått fler frågor om hur det är att vara här, hur det funkar med termins avgifter o.s.v. och tyvärr är det ju en av nackdelarna med den här skolan, vi får lika mycket kunskap som vi betalar för så priset är förutom läsa heltid ( läs HEL tid, allstå alla dina vakna timmar, att jobba parallelt med det här går inte, skoldagarna ligger oftast måndag-onsdag 8-18/20 och så labbar med prov torsdag fredag) ganska högt. Vi läser 5, 5 år här och det slutar på circa 550 000 tror jag någon räknade ut ( är inte säker och vill nog inte veta hur illa det egentligen är) utan på det är det levnads kostnader som här är mycket lägre än i Sverige. Det som man måste komma ihåg är att ca 1/3 av alla som börjar här tar sig igenom utbildningen på 5,5 år, de resterande 2/3 måste ta ett eller flera år som inaktiva, kostnaden under ett inaktivt år är betydligt lägre och säkerställer bara din fortsatta plats på skolan medans du läser upp det du har missat. Om man misslyckats med en tenta fler än 4 gånger så får man läsa om kursen och det kostar extra ( labb avgifter o.s.v.) CSN gav merkostnads lån förut, vet inte om det gäller fortfarande men det täcker inte kursavgifter, likadant med studielån, vet inte om de har ändrat reglerna, men när jag ansökte så var det möjligt ( jag har klantat mig och glömt skicka in papper i tid så hela saken är under granskning fortfarande).
Ansöka till skolan är ganska lätt, de kommer en deligation till Stockholm och så kan man göra ett skriftligt eller muntligt prov. Eller så kan man göra det här. Plats och tid för intagnings proven finns på Collage internationals hemsida tror jag, där finns också kontakt personer för de flesta länder i världen. Proven är i kemi, engelska och biologi om jag inte mins fel.
Antalet Svenskar på Szént István ÀOTK var en lurig fråga, jag vet ärligt inte, men vår Educational officer ( Peter Lessi) vet säkert och han svarar ganska snabbt på frågot skickade med mail.
Nej nu blir det tillbaka till Bacillus, Clostridia, Staphylococcus, Micrococcus, Streptococcus, Erysipelothrix, Listeria, Mycobacterium, Corynebacterium, Nocardia, Actinomyces, Dermatophilus, Rhodococcus, Salmonella, Shigella, Klebsiella, Yersinia, Escherichia, Pasteurella o.s.v............
Practicals
Nu har vi sparkat igång på riktigt, med practicals i alla ämnen.
För utomstånde kan jag informera om den vanliga proceduren vid en practical under de två första åren (i tvåan så har man flera ämen med practical var annan vecka, vilket gör att man har gott om tid att glömma bort att läsa till labben):
2.Labb instruktör öppnar dörren och alla tar en stol så långt bort från första raden som det är möjligt.
3. Ett litet prov på den kommande labben eller på en labb som har varit. Lätt illamående hos samtilga deltagare, inkluderat labb instruktören som vanligtvis är en stackars doktorand som blivit lurad av sin mentor.
4. En liten sammanfattning av det som man borde ha kunnat på provet.
5. Enskilt arbete med givna uppgifter.
6. När man är färdig så springer man ut genom dörren efter ett snabbt " can we leave?" innan instruktören hinner längre än "yes, but......" för att slippa fler frågor. Ibland så har man inget prov i början och då gäller det verkligen att lägga benen på ryggen så man inte får göra ett mutligt prov.
I trean så har man överkommit sin labbrädsla och det är faktiskt trevligt, många hävdar att proffesorer och instruktörer är trevligare mot treorna men jag tror det är en kombination, det är svårt att vara trevlig och hjälpsam mot någon du hinner se ryggtavlan på var annan vecka. Strukturen är den samma, men det är mer föreläsning med möjlighet att ställa frågor och läraren ställer frågor under tiden, lite mer detektiv arbete bakom inlärningen, men man måste ju självklart veta allt som man borde ha lärt sig under de där två första åren för att klura ut vad det är man borde förstå. Sen gör man själva labben och diskuterar resultaten, går hem med hjärnan fullpropad med en massa spännande saker som ingen vettig människa förstår men som verkar helt uppenbart för dig just den dagen. Sen kommer examens perioden och man upptäcker att det där som var så självklart i September har suddat till sig lite i December och förvandlas till Foggy Days i Januari och sen kommer tentan och man inte bara har glömt vad man gjorde och varför utan också allt annat som skulle kunna hjälpa en att komma fram till en möjlig förklaring på frågan man precis fick av sin examinator. Så sitter man där som en sill med syrebrist, stammandes osammanhängande haranger med resonemang som inte hänger ihop. Har man tur så får man lite hjälp på traven och lyckas hanka sig fram till ett lämlpigt betyg högre än 2 (godkänt), man går ut och kramar sin blackbook där den värdefulla siffran står.
Då kommer allt tillbaka till en som ett brev på posten, alla sammanhang bli självklara igen. Det bästa är att man har glömt det igen när nästa kurs börjar igen, men för ett par dagar så vet man allt om just det där man inte visste något om för att par timmar sedan.
För utomstånde kan jag informera om den vanliga proceduren vid en practical under de två första åren (i tvåan så har man flera ämen med practical var annan vecka, vilket gör att man har gott om tid att glömma bort att läsa till labben):
1. Ankomst till practical room, här finns utrymme för ca 15-30 elever. Nervöst bläddrande i labb manulaer/ pressentationer ombyte till labbrock.
2.Labb instruktör öppnar dörren och alla tar en stol så långt bort från första raden som det är möjligt.
3. Ett litet prov på den kommande labben eller på en labb som har varit. Lätt illamående hos samtilga deltagare, inkluderat labb instruktören som vanligtvis är en stackars doktorand som blivit lurad av sin mentor.
4. En liten sammanfattning av det som man borde ha kunnat på provet.
5. Enskilt arbete med givna uppgifter.
6. När man är färdig så springer man ut genom dörren efter ett snabbt " can we leave?" innan instruktören hinner längre än "yes, but......" för att slippa fler frågor. Ibland så har man inget prov i början och då gäller det verkligen att lägga benen på ryggen så man inte får göra ett mutligt prov.
I trean så har man överkommit sin labbrädsla och det är faktiskt trevligt, många hävdar att proffesorer och instruktörer är trevligare mot treorna men jag tror det är en kombination, det är svårt att vara trevlig och hjälpsam mot någon du hinner se ryggtavlan på var annan vecka. Strukturen är den samma, men det är mer föreläsning med möjlighet att ställa frågor och läraren ställer frågor under tiden, lite mer detektiv arbete bakom inlärningen, men man måste ju självklart veta allt som man borde ha lärt sig under de där två första åren för att klura ut vad det är man borde förstå. Sen gör man själva labben och diskuterar resultaten, går hem med hjärnan fullpropad med en massa spännande saker som ingen vettig människa förstår men som verkar helt uppenbart för dig just den dagen. Sen kommer examens perioden och man upptäcker att det där som var så självklart i September har suddat till sig lite i December och förvandlas till Foggy Days i Januari och sen kommer tentan och man inte bara har glömt vad man gjorde och varför utan också allt annat som skulle kunna hjälpa en att komma fram till en möjlig förklaring på frågan man precis fick av sin examinator. Så sitter man där som en sill med syrebrist, stammandes osammanhängande haranger med resonemang som inte hänger ihop. Har man tur så får man lite hjälp på traven och lyckas hanka sig fram till ett lämlpigt betyg högre än 2 (godkänt), man går ut och kramar sin blackbook där den värdefulla siffran står.
Då kommer allt tillbaka till en som ett brev på posten, alla sammanhang bli självklara igen. Det bästa är att man har glömt det igen när nästa kurs börjar igen, men för ett par dagar så vet man allt om just det där man inte visste något om för att par timmar sedan.
3
Alla goda ting är 3, hokus pokus filliocus / In nomine patris et fillii et spiritus sancti, de tre musketörerna och nu senast att jag lyckades ta mig till år 3 på Hogwarts/ Szent István egyetem.
Hur jag har lyckats med detta vet jag ärligt talat inte, men det kan ha involverat ren envishet och en del dummhet. Nu har vi i alla fall en hel massa spännande kurser som vi ska läsa. Vi har också fått en i princip helt ny klass, nej det är inte jag som har glömt hur mina klasskamrater ser ut, utan ett litet administrativt trick de har för sig på vår skola. De som har rest tentor kvar från år 1 och 2 får ta en liten pause, klura ut hur de ska attackera de kurser de har kvar på bästa sett och sedan tappert kämpa vidare till tentabesten är besegrad och till intetgjord. Vi andra hejar på och slåss med nya monster så länge.
Det mest spännande är de tyskar som dimpt ner bland raderna, deras program sträcker sig bara två år och de som inte kom i i tyskland eller valde att stana har hamnat med oss. De talar inte bara som Dylan Moran säger som " typewriter eating tin foil while they are kicked down the stairs" utan har också en del andra lustigheter för sig, som att de bankar nävarna i bänkarna efter varje föreläsning. Mer om dessa tyskar senare, när vi har lärt känna varandra, de jag har pratat med har varit jättetrevliga och kanske kan de smitta oss med lite punktlighet och ordning, än så länge har ingen av dem varit sen vilket var lite av det mosatta i vår gamla klass. Vi kanske kan lära dem att inte slå sönder möbler, man ska lära av varandra:)
Bland kurserna så har vi de som börjar med P
Pathophysiology: saker som går fel och vad kroppen gör åt saken
Pathology: vad gick fel och varför?
Pharmacology: hur man kan hjälpa kroppen att läka?
Sen har vi så klart fortsättningen på vår spännande resa i bland det som orsakar en hemskt massa pathos (lidande) förra årets virology som tog upp virus har vi avslutat och vi har nu gått över till bacteriology, vilket är precis som det låter läran om bakterier.
I ettan fick vi veta att det finns 5 djur, carnivorer, hästar, grisar, fåglar och kossor . I tvåan fick vi veta att det fanns två djur i virologin, död aoch levande, senare i Topografisk anatomi så fick kaninerna vara med på ett hörn också. Nu är har de helt ändrat uppfattning om vad vi behöver kunna och introduserar kursen " Animal breeding" där vi ska lära oss om inte bara arter utan raser på våra patienter. Häst, hund, katt, gäss, änder, ankor, höns, gris, kossor o.s.v
Detta är en kviga, alltså en tonårs ko, som inte fått barn än.
Den sista kursen behandlar deras matvanor och vad de borde äta, nutrition. Tyvärr så får de flesta av våra husdjur fel mat, ca 40% av de vanligaste sjukdommarna är så kallade "metabolic disorders" och kan rättas till helt eller delvis med en bra kosthållning, men självklart är det bästa att mata djuren med sånt de är gjorda för att äta från början så slipper man många problem.
Nu ska jag se över dagens anteckningar, läsa igenom en labb och sedan göra mina nya och gamla klasskamrater sällskap på Becketts, men det gäller att komma försent så man missar så mycket av den eländiga fotbollen som möjligt (så jag inte stör de verkligt intresserade).
Klara färdiga gå
Då har vi sparkat igång examensperioden, eller tja inte riktigt än för vi har fortfarande föreläsningar tills på fredag men jag har redan blivit av med två finals, wild life ecology genererade i en uppsats om algblommningen i östersjön och en 5 minuters diskussion om hur giftiga de var med min lärare för två veckor sendan. Tenta två var mitt praktiska prov i topografisk anatomi som jag lyckades bocka av idag. Detta firades med en 20 min tuplur lunch och biokemi i ett par timmar. Vi har nämligen biochem competition imorgon, ett frivilligt prov på hela kursen och om man kommer först bland alla elever på skolan så får man ett kortare prov när man sitter sitt slut prov. Jag siktar inte på någon medalj plats, men det kan vara klokt att göra det ändå, som repetition för min slutprov som jag har på tisdag nästa vecka. Så har jag ju en vecka på mig att titta igenom det där man visste att hon skulle fråga om men som man inte läste ordentligt av okända anledningar.
Det som är stort med idag är att jag har kryssat första dagen i min tenta kalender som jag har ritat på ett A4, märkt upp alla tentor med rosa överstrykningspenna så man inte ska bli överaskad med en tenta som smyger sig på en utan att man vet om det ( det är svårt att smyga sig på saker och folk om man är shock rosa, även om man är en tenta) Sen käner jag mig väldigt välorganiserad, för er som känner mig så vet ni att jag lever i ett kaos av papper, böcker och teckningar av mer eller mindre förståliga figurer. Nu jar jag inte bara ritat upp en översiktskalender utan skaffat en pärm till mina biokemipapper, som likt alla andra stora kursers anteckninga och sammanfattningar hotat att ta över världen.
Jag är inte dum, det går bara lite långsamt när jag tänker, en del behöver en vecka för att förstå att man måste ha en pärm till sina papper, andra ( som jag själv) behöver två år. Men nu är jag också här bland duktiga människor med pärmar. Jag har dessutom plastfickor i min pärm ( eftersom jag skriver på ohålat papper och inte har ett hålslag, om om jag skulle håla dem efteråt så försvinner ju en massa text) här är en kort lista på fördelarna med mitt nya system:
Självklart har jag inte övergivit mitt fönsterritande, nej då just nu så rymms de flesta cykler i intermediär metabolismen i djur som inte är kor och fåglar på mitt fönster.
Men nu ska jag sluta babbla, måste åter till studierna, jag har visserligen blivit av med två tenor men jag har 7 kvar och 6 av dem är slutprov. Wish me luck, först ut bland de riktiga tentorna är biokemi och så dagen efter biomatte :)
Det som är stort med idag är att jag har kryssat första dagen i min tenta kalender som jag har ritat på ett A4, märkt upp alla tentor med rosa överstrykningspenna så man inte ska bli överaskad med en tenta som smyger sig på en utan att man vet om det ( det är svårt att smyga sig på saker och folk om man är shock rosa, även om man är en tenta) Sen käner jag mig väldigt välorganiserad, för er som känner mig så vet ni att jag lever i ett kaos av papper, böcker och teckningar av mer eller mindre förståliga figurer. Nu jar jag inte bara ritat upp en översiktskalender utan skaffat en pärm till mina biokemipapper, som likt alla andra stora kursers anteckninga och sammanfattningar hotat att ta över världen.
Jag är inte dum, det går bara lite långsamt när jag tänker, en del behöver en vecka för att förstå att man måste ha en pärm till sina papper, andra ( som jag själv) behöver två år. Men nu är jag också här bland duktiga människor med pärmar. Jag har dessutom plastfickor i min pärm ( eftersom jag skriver på ohålat papper och inte har ett hålslag, om om jag skulle håla dem efteråt så försvinner ju en massa text) här är en kort lista på fördelarna med mitt nya system:
- Jag kan nu somna på mina anteckningar utan att vakna med gula, gröna, rosa och blå streck och prickar i ansiktet.
- Om jag somnar i mina anteckningar så gör det inget att man dregglar lite på dem, det går att torka av och anteckningarna är fortfarande bara så oläsliga som de var innan man somnade, inget bläck kladd som gör allt oläsligt!
- Man ser ut som man har koll på läget, det vikrigaste är som bekant att det är snyggt :P
- Man kan klistra djungel mania klistermärkena man får på kaisers på in och utsidan av den
Självklart har jag inte övergivit mitt fönsterritande, nej då just nu så rymms de flesta cykler i intermediär metabolismen i djur som inte är kor och fåglar på mitt fönster.
Men nu ska jag sluta babbla, måste åter till studierna, jag har visserligen blivit av med två tenor men jag har 7 kvar och 6 av dem är slutprov. Wish me luck, först ut bland de riktiga tentorna är biokemi och så dagen efter biomatte :)
England och lustiga hattar
Jag har flera gånger nämt att jag tycker det är väldigt synd att det hattas så lite nu förtiden, och jag står fast vid det. Nu är ju hattkulturen inte på något sätt utdöd som krinoliner och korsetter, eller 130 cm höga pudrade perukertoppade med båtar, fåglar, frukt och grönt utan har hittat en tillflykts ort. England, detta fantastiskt grådassiga regnparadis med sin kärlek till krussiduller, heltäckningsmattor och afternoon tea. Något måste man ju göra när man har så lite solljus att man inte ens kan producera eget D vitamin så man får krokiga och sköra ben, varför då inte göra hattar?
Jag var ju på en kortare turné i fosterlandet över påsken (eller ja, snarare innan påsk men det hör itne till saken) och såg då på tv när jag var i förldrar hemmet. Det visades dokumentärer om det engelska kungahuset, det enda jag kunde tillgodogöra mig var denna uppsjö av de märkligase av huvudbonader som någonsin producerat av människan.
Britterna börjar ju bra med sin högvakt, till fots paraderande i björnmössa med tillhörande skink-pinne prydligt nertryck i pälsen, den beridna högvakten har det inte mycket bättre dem med sina blankpolerade hjälmar toppade med ett spätt som höjer upp en gardintoffs som Maria Montazami skulle dräggla över. Sen kommer de, hatteliten i hela Europa, damerna i det kungliga hovet. Under dokumentären som visades på tv observerade jag alla dessa hysteriska hattar som knappt kan klassas som hattar längre, pinnar och fjädrar, fåglar och rosetter i all sköns färger sticker ut från hattstommar med brätten så breda som ett mindre flygfält eller motsasten, med väldigt lite egentlig hatt utan mest utsmyckning som de har fäst p åen liten cirkel av exotisk material och sedan nålat fast i frisyren. En del av kreationerna måste vara problematiska att bära upp, åka bil med eller inte döda förbipasserande med.
Ursäkta detta vulgära uttryck, men fett med cred till dessa eleganta damer som lyckas, och till hattmakarna som gjort en gammal traditionell assecoar till futuriskia konstverk.
Britterna börjar ju bra med sin högvakt, till fots paraderande i björnmössa med tillhörande skink-pinne prydligt nertryck i pälsen, den beridna högvakten har det inte mycket bättre dem med sina blankpolerade hjälmar toppade med ett spätt som höjer upp en gardintoffs som Maria Montazami skulle dräggla över. Sen kommer de, hatteliten i hela Europa, damerna i det kungliga hovet. Under dokumentären som visades på tv observerade jag alla dessa hysteriska hattar som knappt kan klassas som hattar längre, pinnar och fjädrar, fåglar och rosetter i all sköns färger sticker ut från hattstommar med brätten så breda som ett mindre flygfält eller motsasten, med väldigt lite egentlig hatt utan mest utsmyckning som de har fäst p åen liten cirkel av exotisk material och sedan nålat fast i frisyren. En del av kreationerna måste vara problematiska att bära upp, åka bil med eller inte döda förbipasserande med.
Ursäkta detta vulgära uttryck, men fett med cred till dessa eleganta damer som lyckas, och till hattmakarna som gjort en gammal traditionell assecoar till futuriskia konstverk.
Tillbaka
Jag har kanske varit lite frånvarande ett par veckor men det är mest för att jag inte haft energi till någonting. Ni förstår jag har förvandlats till en liten tant som läser romaner och dricker kamomill te när de andra barnen är ute och lever rövare om nätterna. Tanten har precis gjort i ordning sin balkong för sommaren. Efter en tur till IKEA så har jag nu starka funderingar på att bosätta mig här ut bland min nyinköpta murgröna och de fina ljuslykotrna som Björn gjorde åt mig när han tog lite smyg semester från jordbävningar och tsunamis.
Jag har till min stora glädje fått mail och komentarer från en massa folk som börjar här nere till hösten, jag säger välkomna och lyfter på hatten :) Så klart så svarar jag på alla frågor man har och om inte jag kan svara så kanske jag känner någon som kan svara.
Innan jag var på IKEA och pimpade min balkong så blev jag färdigt med min sista biokemilabb, vilket lämnar det eländiga final provet kvar i biokemi eftersom jag blev godkänd på mitt midterm. Olyckligtvis så ser det lite mörkare ut för många av mina klasskamrater, men de skriver omtenta idag så vi hoppas det går bra.
188
Mina vänner har fått höra något som jag själv har svårt att tro på, jag har inte så mycket att göra.
Från att ha läst 210 timmar förra terminen, terminen dessför innan och så första terminen så har man vant sig vid det. Nu läser vi 180 timmar den här terminen. Detta är självklart ingen miss från skolan, inget veknande i den annats ganska raska studietakten, nejdå. Det är helt enkelt dags för det där smärtsamma steget. Nu ska vi bli vuxna, ta eget ansvar och själva planera när man ska plugga. Det är säkert jättebra, men ärligt talat så tycker jag bättre om att gå i skolan 10 timmar utan lunch. Då är det svårt att smita......
I Sverige så kommer jag ihåg misslyckade försök från alla mina skolor med en schemalagd tid som hette "Eget arbete". Inte för att arbetet här nere har varit någon annas men då, som nu så har jag NOLL självdiciplin och gör allt annat utom det jag borde göra. Nu är jag visserligen äldre, inte mycket klokare men möjligen nåot lungare men så är det inte schema lagd eget arbete utan de har konstaterat att biokemin sög in för mycket folk i det inaktiva svarta hålet. Så nu har de ångat på lite mer i ettan och hösten i tvåan så vi nu har "all tid i världen" att plugga på våra 188 topics till biokemi final.
Nu är det Februari.
Tentaperioden börjar 23 Maj.
Jag har en bruk hemlagad lemon curd i kylen, en egenhändigt tillverkad papé maché karnevalsmask över skrivbordet och en hel hög med skönliterära böcker vid min säng. Behöver jag säga så mycket mer?
Jag och teknik
Som ni säkert har märkt så är det lite jobbigare än vanligt att läsa mina inlägg, av någon outgrundlig anledning så försvinner mina styckes indelningar. Jag har försökt med dubbla enterslag, jag har försökt med att tabba in rader och jag har gått in i den mystiska html rutan och gjort samma sak, det gjorde ingen skillnad.
Myran har lyckats pratat snällt med min blogg och göra stycken i mitt senaste inlägg, jag hoppas att bloggen snart förlåter mig så det går att läsa vad jag skriver utan att se stjärnor.
Oh, Emelie du får fråga så många frågor du vill det enklaste är om du fyller i en mailaddress i komentarsfältet då kan bara jag se den så skickar jag ett mail så fort jag hiner se det!
Myran har lyckats pratat snällt med min blogg och göra stycken i mitt senaste inlägg, jag hoppas att bloggen snart förlåter mig så det går att läsa vad jag skriver utan att se stjärnor.
Oh, Emelie du får fråga så många frågor du vill det enklaste är om du fyller i en mailaddress i komentarsfältet då kan bara jag se den så skickar jag ett mail så fort jag hiner se det!
Hogwart´s, the 4th semester
Många som får höra om min skola tror att jag går på Hogwarts, jag själv trodde länge att så var fallet. Det är ju inate alls konstigt, byggnaderna är mer eller mindre konstfullt utsmyckade tegel historer med lektioner i mystiska vindsrum och vrår, en del saker byter plats lite med jämna mellan rum utan att varna någon och vissa av våra lärare påminner mycket om varelser tagna ur fablernas värld.
Denna termin är inte annorlunda, vi inledde terminen i ett litet, mörkt och varm vindsklassrum i ett gömt hörn av campus som vi knappt visste fanns innan i måndags. Lektionen hölls av tomtem och handlade om hur man individ märker olika djur. När man sitter där, halv-vaken med ett brännjärn i handen och lyssnar på tomten som berättar om hur man märker fiskar med transopndrar så är det inte det minsta konstigt, inte förens man har kommt hem till sin lägenhet och undrar vad man ska göra under tiden nästa dygn tänkte infinna sig med nästa föreläsning i släptåg som man börjar tänka. Utantill lärning är en stor del här, men inte lika stor grej som alla tror att det är och självklart går det inte att komma ihåg allt vi ska kunna utantill om man inte förstår vad man läser men det är en annan del av hjärnan som tänker då, inte den vanliga normala delen verkar det som.
Lyckligt då att vår Biochem lärare med strålande leende informerade oss om att förra årets kurs var introduktionskurs och att vi måste kunna allt från den här kursen till final, så vi slipper använda den vanliga delen av hjärnan så mycket mer den här terminen. Sen har vi självklart virologin hängandes över huvudet precis så där som tegelstenar inte gör, ni förstår alla virus har ett namn, en familj och trivs bäst i olika celler på olika djur och har mer eller mindre effektiva vaccin som vi såklart är nyfikna på....
Let the game begin!
Japan
Nu är jag hemma igen, här i min lilla lägenhet som innan jag åkte verkade just liten. Två veckors upptäcks resande i ett land där toaletterna verkar ha eget liv och pendeltåg stationerna hjälper fler människor till jobbet varje morgon än vad som bor i vårt grannland Norge är det svårt att se på det man själv är van vid som man gjorde innan. Jag ber om ursäkt i förväg för ett oförlåtligt långt inlägg men jag tänkte det är bäst att ta allt på en gång medans jag kommer i håg det och jag har tid att skriva ner det.
Jag hade turen att åka till Japan för två år sedan med familjen, så den värsta "Japan shocken" var ju redan genomlevd, då turistade vi i Tokyo och åkte skidor i yuzawa. Den här gången så var jag ju på rekreations resa och mitt främsta mål var att störa Björn så mycket som möjligt. Jag får ofta frågan om hur det är att ha sin käraste på andra sidan jorden och det går inte att sticka under stolen med att det är (ursäkta det ovårdade språket) surt som fan, men om valet stå mellan att ha honom där eller inte alls så blir det inte så mycket val kvar. Vem vore jag att skälla på utbildnings resor som sträcker sig över ett år när min egen är 6 år?
Nog gnällt om det, nu har jag ju fått tillbringa 2 hela veckor med honom och man brukar ju säga att man inte vet vad man har förens man saknar det och jag tror att lyckan som jag kände när jag klev av planet i Tokyo är svår slagen, om än priset var att vara lika ledsen när planet gick andra vägen.
Under vårt lilla äventyr hann vi åka till Nikko, Tokyo och Kyoto. Eftersom min bror är familjens ständige fotograf har jag aldrig brytt mig om att ha en hygglig kamera med mig någonstans, och lika illa är det den här gången. Bilder kommer när Björn har slutat pilla på alla de tusentals bilder han tog (jag tror att han snart kommer krympa någon meter och byta om på r och l lika friskt som sina nuvarande landsmän om han stannar för länge).
Nikko var första äventyret. Här badade vi i onsen, tittad på berg, tempel, heliga broar och prova ett antal lustiga rätter var av en var yuba. Japaner har en viss förkärlek för slemmig mat, ju slemmigare dess då bättre. Yuba var en läckerhet från trakten, soja mjölk som man kokar och under tiden så fångar man upp skinnet med sina pinnar och doppar skinnet i citruskryddad soja. När det lilla ljuset under grytan slocknat så häller man i coaguleringsmedel från en alg (ni som läst någon form naturvetenskapligt ämne med labbar skulle genast känna igen det som agar agar, men det här var någon annan släkting) resultatet är fashinerande efter en halv minut så har det förvandlats till en lös Jell-O slemmig smet som äts med en sesam dressing. Det var inte äckligt, inte gott men man behöver inte äta det mer en kanske en eller två gånger i livet.
Onsen är en av de saker som jag tycker bäst om med Japan, eftersom ön ligger på två olika kontinental plattor och påverkas av ytterliggare två så strömmar varmt källvatten upp lite här och var i hela Japan. Lite mindre roliga saker som det medför är så klart jordbävningar, vulkanutbrott och andra otrevligheter som medföljer dem.
I Tokyo så turistade vi inte så jättemycket, jag har ju varit där och kollat på det mesta man "ska ha sett" redan. Ett återbesök i Asakusa blev det, det gigantiska tempel området ligger i norra Tokyo och har en shopping gata som allé upp till ingången där man kan köpa souvenirer i alla och omöjliga former, det var otroligt vacker i vår solen. Vi åkte upp i Tokyo tower (som är något högre än Eiffel tornet) och tittade på utsikten över den gigantiska staden som inte hinner ta slut förens bortom horisonten i någon riktning för utom mot havet.
Mestadels av tiden i här spenderades i Sengawa där vi åt shabu-shabu tills vi inte kunde gå rakt tillsammans med några av Björns klasskamrater, det är något av en sport faktiskt. Man betalar för tiden och så får man äta så mycket man vill och kan. På bordet står en gryta med två delar, en med vatten och en med buljong sen slänger man ner allt möjligt i den och äter direkt från grytan efter att ha doppat i sesam dressing eller soja. Vi åt middag med ett pensionerat japanskt par som är volontärer i huset där Björn bor, i deras lilla vardagsrum så åt vi japanska bakelser på bankat ris och böngegga, drack te och satte i oss sukiyaki "tokyo-stile" tills frun i huset var nöjd och vi åter igen hade problem med att ta oss fram som folk, då togs efterrätten fram. Lyckligtvis jodgubbar med mjölk, men tro inte att det var slut på ätandet efter det. Icke då! När vi var i Nikko så köpte vi en låda med godis, igen med bankad risdeg och böngegga som togs fram. Under middagen disskuterandes allt mellan Japanska te cermonier, mitt namns betydelse som slagits upp i en engelsk ordbok, kriget med Amerikanska bombplan och dess följder och en massa annat.
Under min tid i Japan så firades det Kinesiska nyåret, och vi firade med Björns klass där kinerserna hade lagat en massa läckerheter, små degknyten med fläsk, potatis pannkakor, kryddiga omeletter och chips med för oss västerlänningar något udda smaker som räkor och te och soja. Te är en vanlig smak på allt i Japan, allt från glass till kakor.
Till Kyoto åkte vi en fredags kväll, planen var att åka nattbuss men alla plaster var fullbokade så det fick bli shinkansen - bullet train. Självklart tärde det lite på vår stackars reskassa men det var helt klart värt det. Sen var det ju så klart en liten skillnad i restid. 5 timmar med natt buss blev 2,5 timmar med shinkansen. Väl framme så gick vi runt lite och hittade ett lovehotel, vilket i era öron säkert låter som en skaskig och snuskig inrättning men jag har bott på långt värre ställen som ingen tittar det minsta snett på. Enda skillnaden från ett vanligt hotell är inchekningstiderna och att man inte kan lämna rummet när man checkat in och så klart priset, det är betydligt billigare att bo på ett lovehotel än någon annan stans med samma standard. Så länge man har reser lätt och orkar bära sin packning är det ett utmärkt sätt att bo billigt.
Vi besökte den gyllene paviljongen och drack kaffe som började närma sig något vi vanliga kaffedrickare skulle kalla kaffe. Dengyllene paviljongen skoljar inte, hela byggnaden utom bottenvåningen är täckt med ett redigt lager bladguld så den ser ut att vara gjuten i den ädla metallen. Man fick inte gå in i huset men de hade fina bilder från insidan, som också den är täck av guld. När vi gått runt i den vackra trädgård som hörde till så tog vi oss vidare till nästa mål, vatten templet.
På vår väg gick vi vilse, eller som mina scoutvänner under blå hajk i värmlands djupaste skogar brukade säga, vi vet ju inte exakt var i är så vi kan därför heller inte vara vilse, vem vet dit vi ska kan ju vara här i närheten. Vår långa promenad slutade vid vattentemplet en halvtimme innan de stängde så vi såg på utsikten och beslutade oss för att ta det dagen efter istället. När vi promenerat ytterligare en stund, nu fullt medvetna om var vi var men mindre säkra på vart vi skulle så kom vi tillbaka till Gion där vi bodde första natten. Gion är ett nöjesdistrikt sedan urminnes tider och det märks på hela atmosfären. En liten och mycket grund flod håller riktningen åt de små vinglande gator och gränder där värdshus och klubbar av olika slag slåss om uppmärksamhet hos förbi passerande. Någon stack en rabattkupong i handen på oss och vi letade rätt på den izakaya som tillhöde lappen. Där i små bås med borden ner sänkta i golvet satt vi och fyllde i en beställnings order (förra japanresan så klarade vi oss runt med en parlör och gester, det är roligt men det är mer praktiskt att ha privat tolk, i alla fall när det kommer till skrivandet) här åt vi grillspätt med kycklingskinn, vanlig kyckling, fritterad kyckling, degknyten som var stekta och så klart alla konstiga inlagda grönsaker som man får till allt som serveras.
Nästa dag så tog vi oss åter till vattentemplet och tittade på den skrattande buddan, provsmakade fler japanska bakelser av bankad risdeg, de här var faktiskt riktigt goda fyllda med olika frukt geggor i stället för med vanlig bönsmet. Vi drack varm sake och åt grillade risdegs bollar med någon slags soja baserad sås. Vi besökte också en affär med gihbli studios saker, de har gjort en konst av tecknad film som ingen annan. Innan kyoto hade jag bara sett Princess Monnanoke men det fick det bli ändring på så nu har jag betat av Totoro, Spired away och en tredjedel av Howl´s moving castle (streaming världens elände är sega laddningar och dubbingar till oönskade språk).
Natt bussen tillbaka till Tokyo var som bussar är mest, förutom att stations huset delar en av egenskaperna hos de flesta Japanska hus, temperaturen är den samma som utomhus och Kyoto ligger i en sänka mellan flera berg, så kylan lägger sig som ett lock över hela staden så fort solen försvinner. Vi frös inte ihjäl i varje fall och väl tillbaka i Tokyo så har våren tagit en snabb titt med sol och värme.
Självklart så finns massor av anekdoter kvar att berätta men de gör sig bäst i muntligt framförande och om jag skriver längre så börjar sökter era redan trötta ögon blöda. Jag ska försöka lägga upp lite trevliga bilder när jag får tag i dem för att gott göra denna långa textramsa. Nu ska jag återgå till att vända tillbaka dygnet, dmitt första försök kanske inte kan räknas till någon great success, jag kom hem i förrgår vid halv tolv, gick och la mig, sov i godan ro tills 18.30 då jag gick upp badade, pratade med myran för att senan gå och lägga mig igen. Det finns folk som säger att det är onyttigt att sova som jag eller att det inte går att sova i 19 timmar om man inte är sjuk. Jag kan stolt hävda motsatsen. Jag sov dessutom ytterligare 7 timmar ostörd sömn i natt....
Vad skulle vi upp ur vattnet att göra?
Sen vi lämnade det stora blå har det ju inte varit annat än trubbel! Först en massa elände vi inte kunde göra något åt och när vi klurat ut hur vi skulle göra eländet mindre eländigt så hittade vi på nytt, eget elände. Ett av det mest utstuderad eländena som mänskligheten kan stoltsera med är ( självklart efter eländen som krig, men de går in i en helt egen kategori av fruktansvärda eländen) tentor, uppsatser, bussen katrineholm nyköping och Sjs tidsoptimism och känsla för väder.
Efter som det är Januari så är det självklart den första i den långa raden olyckor som jag är lite trött på. Jag har lyckats skrämma undan de flesta av min exam innan jul, så nu har jag bara en kvar så jag ska inte klaga, personligen tycker jag tiden av studier är det jobbiga. Detta gör att jag vanligtvis lägger lite för lite tid till studierna och så får man panik när man ska tenta. MEN den här gången kunde vi inte välja lika fritt själva så jag har tvingats till att ha lagom med tid på mig.
Jag sitter här och segar mig igenom mina anteckningar från förra året och ibland har man missförstått något så graft eller skrivit så lustiga saker att man nästan skäms över sig själv. Hur kunde jag vara så dum? Sitter man och tänker, men sen får man ju vara lite förlåtande mot sig själv och ta i åtanke att man när man skrev dessa lustiga rader inte hade läst alla extra kurser man måste ha för att förstå hur saker och ting hänger i hop.
Nej, vi skulle gjort som delfinen och krupit back to the blue, eller ja, slightly grågrönt för oss runt östersjön...
Här skulle det varit en video men, jag vet att jag har fått tydliga instruktioner och jag har föjlt dem slaviskt och det gjorde inte någon som helst skillnad så ni får besvara er med klicka på länken, hemska tanke. Låten är Under the sea från lilla sjöjungfrun:)
En scout möter svårigheter med gott humör
Här sitter jag nu efter en rad missöden på ett hotellrum mellan terminal 1 och 2 utanför Budapest. En olycka kommer sällan ensam men jag ser mig själv som lyckligt lottad om detta är min enda olycka men det är surt lika väl.
Vi börjar från början, för er med nära och kära längrebort än vad som är önskvärt har ni säkert upptäckt att skype har brakat ihop. Nu ska vi inte klaga, jag menar när vi skickade brevduvor fram och tillbaka så lär det ju ha gått åt ett par stycken och alla julkort kanske inte kom fram i tid. Det är en fantastisk sak att kunna se och prata med familj och vänner men man blir lite bortskämd och sitter och surar när det inte fungerar.
Nästa oangelägenhet var de 2 timmarna som jag tillbringade i en taxi på väg till flygplatsen, den resan brukar ta 20 minuter (den ska ta 35-45 min men jag har aldrig åkt i en taxi som har behövt så lång tid på sig). Detta kom sig av en olycka som skett precis på motorvägen, så det stod en polisbil och blockade vägen så vi fick snällt åka på den gamla vägen. Den gamla vägen går precis brevid den nya, vilket innebar total frustrasion när de öppnade den nya vägen efter 45 min i kö med bilar i fältet brevid susande förbi utan möjlighet att åka upp på motorvägen.
När vi väl kom fram så hade inte planet gått och eftersom jag checkat in online så fanns det en möjlighet att få med mig på planet trodde någon bakom en disk, men hur de skule göra med väskan var lite oklart, men det ringdes runt och ingen svarade. Byte av disk till en service disk med radio så de kunde ropa på gaten. Här trodde de inte att det skulle å men jag kunde prova att betala för väskan vid gaten. Vid säkerhets kontrollen så säger mannen att en av tanterna bakom disk 2 vartvungen att följa med mig, så det var bara att springa tillbaka till dem och där hade fanns ingen lust alls att springa någonstans så jag blev vackert sittande där.
Skam den som ger sig, tillbaka till disk 1 där en något slö, gravt uttråkad ung man i svart t-shirt hittade en ny resa till sverige åt mig. Tidigt imorgon så bär det av igen, den här gången från terminal 2 och för säkerhets skull så har jag tagit in på hotell så jag inte missar mitt morgon flyg.
Tur var väl det för vid receptionen så upptäckte jag att jag aldrig fick tillbaka passet av den t-shirst klädde mannen och jag bad receptionisten ringa honom. Tillbaka med samma taxi jag kom med, häta passet och tillbaks igen.
Receptionisten här är en ängel, hon beställde pizza åt mig och är glad och trevlig och behåller sitt lugn. Vid disk 2 var stämingen fantastiskt hatisk, en man ville med största sannorlikhet slita skallen av samtliga bakom den. Så det var väldigt skönt att få komma hit, där jag nu sitter med et glas vin och min pizza.
Vi får se om det blir slutet gott allting gott eller om äventyret fortsätter. Har jag tur så flyger de fel och landar på grönland i Myrans trädgård eller i Japan hos Björn, man vet aldrig, Qui vivra, verra!
Wooop wooop
Efter ett par veckor utan sömn, ordentlig kosthållning och grov kalium brist efter all nervositet ska det nu ut och firas: Ingen mer anatomi. Eller nja, nu är jag väl ute och varndrar på det berömda håret för vi har topografisk anatomi och sen har vi ju andra kurser som är väldigt relaterade till det men kursen i säg är över!
Alla säger att de vet att man kommer klara sig till mig och till mina vänner. Jag har alltid undrat hur de kan se in i framtiden, innan man går in till en så stor tenta känns det som om man inte vet vad man heter ens en gång. Allt man har tryckt in i skallen fastnar på vägen ut när allt försöker tränga sig ut genom din stackars torra mun. Men Det är fortfarande bättre än skriftliga prov, om man nästan har rätt så få rman ju lite hjälp i alla fall.
Topic listan är bara på 100 topic och det är inte så farligt för vi hade ju praktiskt prov i fredags men i anatmoi är vi så drillade med negativ poäng räkning så vi var sinnes sjukt nervösa ( jag och Ed gjorde i dag och Rebecca och Sara igår) många fegade ur, vi skulle ha varit 6 st varje dag, jaja, 4 av 12 är ju inte illa för att vara vår klass:P Vi hoppas det går bra för de som har det imorgon:)
Det bästa med det hela är att jag bara ar 2 exames kvar till min tenta period i januari, så jag kan åka och hälsa på den framtida mannen i långtborta på andra sidan jorden:) men först har vi morgondagen som bjuder på flyg hem till hem från hem och sedan bort till hem till släktingar.
Sista rycket
Wopwop, dissektionen av klarad nu är det som det så fint heter bara resten kvar. Kör hårt, rakt in i kaklet med huvudet först. Massor av folk har åkt hem och det är lite surt att sitta här och tragla nerver och delar i hjärnan. Jag skulle vilja leva i den trygga värld där hjärnan är en stor grå klump med en massa veck på. Jag säger inte att det är ointressant på något sett men de ska ju alltid ta i så de spricker här nere, jag menar det är ju ganska spännande att veta hur hjärnan funkar men det kanske inte är så upphetsande att lära sig hur hjärnan ser ut från det att cellerna blir olika i fostret tills dess att man dör och efter, i flera olika djur. Vår favorit är "advanced reptiles" vi undrar lite hur den ser ut, är det en orm som kan stå på huvudet och göra roliga figurer med svansen?
Vi har alla en liten oss själva i hjärnan, så vi vet var vi har allt, men den lilla gubben ser inte ut som vi ser oss i spegeln utan är proptionall mot våra sinnen. En råtta har t.ex. en gigantisk överkäke i bilden av sig själv i hjärnan, eftersom de har så känsliga morrhår. Mäniskor har jättestora händer, kort sagt ser vi ganska sjuka ut om man skulle titta in i hjärnan, jag ville lägga in en fin bild så ni skulle se det roliga i det men nu är det jag och teknik igen...
Åter till böckerna! Vi får hoppas på det bästa och läsa tills vi kräks, som vanligt:)
Vi har alla en liten oss själva i hjärnan, så vi vet var vi har allt, men den lilla gubben ser inte ut som vi ser oss i spegeln utan är proptionall mot våra sinnen. En råtta har t.ex. en gigantisk överkäke i bilden av sig själv i hjärnan, eftersom de har så känsliga morrhår. Mäniskor har jättestora händer, kort sagt ser vi ganska sjuka ut om man skulle titta in i hjärnan, jag ville lägga in en fin bild så ni skulle se det roliga i det men nu är det jag och teknik igen...
Åter till böckerna! Vi får hoppas på det bästa och läsa tills vi kräks, som vanligt:)
Konstpaus, isolering och lite lycka
Idag är en stor dag. Första lektionen var " the best anatomy lecture you will have... This is the last one." Den handlade om öron, ganska odramatisk förutom det stora ögonblicket, vi är ju mestadels damer i klassen och våra föreläsare tilltalar oss med ladies and gentlemen men nu när vi inte är så många på lektionerna så blir det ju inte tillräckligt många herrar kvar för att kunna säga ladies and gentlemen, men han kan ju inte heller säga ladies, för då skulle ju den killen som förvirrat sig in i salen bli förnärmad ( senare kom det några eftersläntrande pojkar, men de kan ju knappast kallas gentleman, sådana bör ju komma i tid). Det stora var inte andelen herrar isällskapet, inter heller det trevliga med ladies and gentlemen utan den sekunden Prof. Hájos stannar upp och säger " but now, here at the end of the 3 semester I can call you future collegues". Vi applåderade när han lämnade salen, och det känns lite konstigt att inte ha anatomi förläsningar länge, det har ju varit kärnan i hela vår vardag. Men vi är ju inte riktigt där än, vi har två monster prov att klara först. En hund dissektion och en teoretisk, muntlig tenta om våra vanligaste djur, och lite extra info om lite mindre vanliga djur som björnar, valar och giraffer.
Den andra stora saken hände egentligen inte idag utan för flera veckor sedan, men vi fick skörda frukten idag. Den där eländiga uppsatsen vi skrev resulterade i ett fint diplom, fina ord från head of department of physiology och sist men absolut inte minst en massa bonus prylar till vår final. För att få skriva final måste man vara godkänd på 10 labbar med tillhörande prov, 8 st midterms och skriva ett inträdesprov till den slutgiltiga tentan. Den sista slipper vi skriva och vi får lite extra poäng till vårt resultat. Det kan göra skillnad på stryka eler stå.
Här är en liten uppmuntrande bild, bilden är inte ett montage, alla böcker och anteckningar är autentiska och har faktiskt lästs av mig, och ska läsas fler gånger tills allt sitter som alfabetet. Bäst att börja nu, kan bli, precis som förra året en liten konstpaus på ett par veckor, men god jul och gott nytt år om jag förlorar förståndet bland never, blodkärl, muskler och ben:)
Den andra stora saken hände egentligen inte idag utan för flera veckor sedan, men vi fick skörda frukten idag. Den där eländiga uppsatsen vi skrev resulterade i ett fint diplom, fina ord från head of department of physiology och sist men absolut inte minst en massa bonus prylar till vår final. För att få skriva final måste man vara godkänd på 10 labbar med tillhörande prov, 8 st midterms och skriva ett inträdesprov till den slutgiltiga tentan. Den sista slipper vi skriva och vi får lite extra poäng till vårt resultat. Det kan göra skillnad på stryka eler stå.
Här är en liten uppmuntrande bild, bilden är inte ett montage, alla böcker och anteckningar är autentiska och har faktiskt lästs av mig, och ska läsas fler gånger tills allt sitter som alfabetet. Bäst att börja nu, kan bli, precis som förra året en liten konstpaus på ett par veckor, men god jul och gott nytt år om jag förlorar förståndet bland never, blodkärl, muskler och ben:)
